Utförlig arkivinformation

Handskrift 40A. Komminister Johan Anders Linders arkiv (1783-1877)

Bild. Handskrift 40A

Johan Anders Linder föddes "d 20. Nov. 1783 i ett Soldatetorp, beläget vid södra sidan af Landsvägen nära Rickleå Gästgifv.gård, ej långt ifrån bron öfver Rickleå elfven och dess norra strand" enligt hans egna ord i sin levnadsteckning "Minnen I - XI 1783 - 1870".

Han var son till sergeanten Thomas Linder och dennes hustru Brita Maria Alenius, dotter till kyrkoherden Anders Alenius i Arvidsjaur.Fadern dog redan 1785 och modern flyttade då med Johan Anders till Skellefteå.Tack vare påverkan från mostern, stadsfysikus Ahls hustru Margareta i Sala, fick han börja studera vid katedralskolan i Uppsala 1797, där han stannade i tre år. Modern önskade helst av allt att han skulle bli präst och lät därför skriva in honom i Piteå trivialskola som en förberedelse inför gymnasiestudier i Härnösand som han sedan bedrev till våren 1805. Under Härnösandstiden umgicks han i flera förnäma familjer i staden, bl a hos doktor, sedermera biskop Nordin. Han förtjänade sitt uppehälle bl a som informator. En av hans elever var Anders Abraham Grafström från Sundsvall som senare kom att bli Linders "närmaste förman" i sin egenskap av kyrkoherde i Umeå landsförsamling.

Linders fortsatta studier fram till studentexamen bedrevs i Uppsala år 1806, då han också avlade juniors- och pedagogiexamen. De två närmaste åren därefter tillbringade han i Luleå som informator hos doktor Nordmark. Där träffade han mamsell Susanna Charlotta Eurenius, dotter till prosten Eurenius i Umeå. Tycke uppstod och innan Linder åter avreste till Uppsala hade de båda unga lovat varandra trohet.

I Uppsala skrev han in sig i det då nyss inrättade seminariet för prästerlig bildning, där Samuel Ödman var direktor. Vid midsommartid undergick han prästexamen i Stockholm och prästvigdes i Finska kyrkan tillsammans med bl a Johan Bexelius som senare blev komminister i Lövånger.

Under vistelsen i Uppsala inträffade en episod som fick viktiga följder och "som hörer till mina skönaste ungdomsminnen" Vid ett besök hos sin moster i Sala lärde han känna mamsell Fredrika Christina Fant Han berättar själv om mötet "Det fanns även något - jag vet ej hvad och huru- hos oss bägge, som redan under de första dagarna af vår bekantskap, så närmade oss till hvarandra, att deraf ett eget förhållande uppkom, som jag skulle hafva rätt svårt att beskrifva". Något omtumlad återvände han till Uppsala där han i ett brev till sin moster, doktorinnan Ahl försökte förklara sina känslor för Fredrica samtidigt som han sade sig vara fast besluten att hålla fast vid Charlotta. Hans dilemma framgår av yttrandet "O att Charlotta och Fanny (Fredrica) varit förenade till ett och samma väsende".

Johan Anders Linder fick sin första prästtjänst som adjunkt hos pastor Mellin i Skellefteå. Resan till Skellefteå företog han tillsammans med Bexelius genom en landsdel som var ockuperad av ryssarna. Bl a gjorde han vid passerandet av Sävar följande iakttagelser "På ömse sidor om vägen såg man händer och tår titta upp över jordytan ifrån de under affairens och retraitens brådska begrafne Ryssar". Adjunkturen i Skellefteå blev ej så behaglig eftersom fältfeber grasserade där. Linders mor som under kriget flytt till sin broder i Lycksele hade blivit sinnesrubbad av påfrestningarna och avled kort efter återkomsten till Skellefteå vid jultid år 1809. Efter ett kortare vikariat som komminister i Umeå där han också fick tillfälle att umgås med sin fästmö, tillträdde Linder tjänsten som den förste kapellpredikanten i Norsjö i april 1811. Förutom de vanliga ämbetsgöromålen som ensam präst i en glest bebodd landsort tillkom även en viktig befattning med den nya församlingens ekonomi och grundläggning.

Den 20 november 1811 gifte han sig med Charlotta Eurenius i Umeå.. Livet i Norsjö var enligt Linder lugnt och föga omväxlande. Fritiden ägnades åt hantverk, fiske och jakt samt planeringen för en ny prästgård. Familjens första barn, en dotter Fredrica Albertina, föddes den 23 oktober 1812. Strax därpå reste Linder till Skellefteå för att upphandla vinterförrådet. Barnmorskan som åtföljde honom på resan försäkrade att allt stod väl till med mor och barn. Men dessvärre nåddes han i Skellefteå av dödsbud - hustrun hade hastigt avlidit av blodstörtninig. Vid återkomsten till Norsjö tog Linder själv hand om sitt barns dagliga skötsel. Flickan insjuknade dock och avled vid jultid 1812. Den tid som följde var svår för Linder. Han kände sig ensam, var sömnlös och tidvis oförmögen till arbete.

Han fann dock ganska snart att det inte var eller skulle "blifva godt att vara allena". Vid tanken på ett val av sällskap var det naturligtvis alltid Fredrica som visade sig "i förgrunden af den tafla som det vaknande hoppet målade". I brev till henne framförde han sitt frieri. Hon skrev den 10 september 1813 för första gången till honom " Albert jag älskar Dig". De återförenades i Uppsala i april 1814 där de också vigdes av ärkebiskopen en månad senare. Efter en tid i Uppsala och Stockholm fylld av festligheter och visiter reste de nygifta till Sala för att ta farväl av Fredricas släkt och vänner innan den långa resan till Norsjö anträddes. Fredricas intryck och upplevelser under färden finns utförligt beskrivna i hennes Dagbok öfver min resa från födelsebygden till Westerbotten och Norsjö år 1814. Den 7 juli anlände de till prästgården i Stennäs. där de kom att vara bosatta i nio lyckliga år " osedda af verlden voro de allt för hvarandra". I Norsjö fanns inga ståndspersoner att umgås med men prästfamiljen stod i ett trevligt och patriarkaliskt förhållande till folket som var hyggligt, ofördärvat och välvilligt.

Den 2 juli 1816 föddes det första barnet, sonen Albert och två år senare fick Fredrica ytterligare en son Theodor. Hon önskade sig en dotter när hon väntade barn för tredje gången, men det blev återigen en son. Den 14 maj 1820 föddes "en sorgens son" som fick namnet Herlog.

1822 företog Linder och hans hustru en resa till hennes födelsebygd, vilket Fredrica Linder uppskattade mycket. Strax därpå befordrades Linder till komminister i Umeå landsförsamling.Därmed uppfylldes deras önskan att med sönerna komma närmare en lärdomsskola och "bebo ett ställe där man vid behof, kunde finna Läkare-biträde". Flyttningen till Umeå företogs med häst och släde i april månad 1823. Kreaturen kom efter när det blivit sommar. Familjens första dotter Fredrica Göthilda föddes kort efter ankomsten till Umeå. Modern var länge sjuk av sviterna efter förlossningen.

Livet i Umeå tedde sig mycket annorlunda mot den lugna men arbetsfyllda tiden i Norsjö Linder beskriver detta på följande sätt"Ifrån att hafva i 9 år varit skilda ifrån sällskaps lifvet,hade vi nu kommit ut i stora verlden, och blifvit hastigt indragna i sällskaps kretsen. Bjudningar och festiviteter och visiter korsade hvarandra, och vi voro detta och de följande åren, medan Mamma orkade vara med, ofta ute och hade äfven ej så långt emellan, främmande". Vid de stora fesligheterna anlitades fru Linder att författa dikter och hennes make att arrangera musik

en 8 maj 1826 föddes ytterligare en dotter, Sophia Johanna. Även efter denna förlossning blev Fredrica sjuk, fick bröstböld och blev liggande en månad. Fredrica Linders hälsa var vacklande. Hon plågades allt oftare av en smärta under bröstet som alltid åtföjdes av en ofrivillig oro. Hon försökte därför med olika kurer, bl a drack hon brunn vid flera tillfällen.

1829 blev Linder av konsistorium utsedd till vice pastor. Kyrkoherde Hambraeus hade börjat tröttna på pastoralvården, men han hyste dock vissa tvivel beträffande Linders lämplighet för sysslan p g a dennes befattning vid sällskapsteatern och hans fallenhet för "hvarjehanda annat i skön konst, architectur osv". Sedan Linder övertagit pastoralvården ökade ämbetsgöromålen ansenligt, så upptogs t ex tre vintermånader av husförhör. Dessutom började nu missväxtåren inträda och fattig- och undsättningsvård gjorde anspråk på hans tid och verksamhet.

Fredrica berättar i brev till en av sina vänner, Jeanette Leijel " här i Ume är nu en stor nöd ibland allmogen. Linder, som har pastoral- och fattigvården, har ej ro snart sagdt natt eller dag för uslingar, och när de varit in till honom komma de ofta till mig - ack tjogtals dageligen med mera och mindre anspråk".

1830 erhöll Linder ett uppdrag av Kungl Hushållningssällskapet att bilda en nykterhets- och måttlighetsförening. Den agerade bl a för ett upphörande av den förut praktiskt taget överallt rådande seden att varje tid på dagen bjuda brännvin åt alla in- och utgående.

I mars månad 1833 dog församlingens kyrkoherde, doctor Olof Hambraeus 83 år gammal. "Han slocknade såsom veken i en Lampa, då oljan är förtärd kl 12 på dagen". Linder förrättade likpredikan vid begravningen och var även testamentsexekutor.

De två äldsta sönerna konfirmerades och utrustades för skolgång i Härnösand, där de fick "godt quarter och njöto mycken godhet" hos Linders ungdomsvänner där, även bland lektorerna såsom professorerna Grafström och Norrman. Hos Grafström fick de bese gravyrer och ritningar och fick uppmuntran att vid lediga stunder idka skön konst istället för andra tidsfördriv.

Under denna tid hade Linder åtskilliga medborgerliga uppdrag och förtroenden som förde honom i beröring med affärer, konkurser och domstolar. Sorgligt nog försämrades hans syn, som han själv trodde genom nattvak.

Vid den visitation som biskop Franzén företog i församlingen år 1834 fick Linder lovord för att han skötte sitt ämbete med nit och omsorg. Professor Grafström utnämndes till kyrkoherde i Umeå landsförsamling, vilket gladde Linder då han stått i ett nära och vänskapligt förhållande till denne aktade man. Familjerna kom att umgås flitigt., bl a firade man under många år julafton tillsammans i prostgården.

En svår förlust drabbade familjen på sensommaren 1837. Yngste sonen Herlog sjutton år gammal drunknade under en simtur i havet utanför Obbola ."Mamma bar förlusten af den älskade Sonen med mycken resignation, ehuru det utan tvifvel tärde på hennes svaga lifs-tråd".

Albert och Theodor som nu lämnat gymnasiet i Härnösand hade fått tillstånd att viaticera i några socknar - vilket innebar att de vandrade omkring för att uppbära understöd för sina fortsatta studier samtidigt som de predikade. Båda sönerna begav sig sedan till Uppsala för att där avlägga studentexamen. Theodor fick i sin examen högsta betyg i latin och grekiska och blev därefter anställd hos kapten von Ehrenheim i Munga som informator.Sommaren 1839 reste Linder tillsammans med hustrun och dottern Sophia med båt till Stockholm där de under ett par dagars tid besökte goda vänner för att sedan fara vidare med ångfartyget Västmanland till Västerås där de möttes av sonen Theodor. Resan gick sedan vidare via Munga till Fredrica Linders födelsebygd där hon fick återse många av sina barndoms- och ungdomsvänner.

Efter hemkomsten från den långa resan försämrades Fredricas hälsa allt mer. Hon besvärades svårt av hosta, andtäppa och bensvullnad men var lugn och glad till humöret. Den 4 januari 1840 avled hon lugnt och stilla i närvaro av sin man. Tiden närmast efter dödsfallet ägnade Linder åt att ordna och genomläsa hustruns efterlämnade papper och korrespondens, vilket skänkte honom tröst i den svåra sorgen. Pastoralvården och husförhörsresorna gav honom dessutom jämn sysselsättning och rörelse.

Linder var angelägen om att få tag på en god husföreståndare i sitt hem. Sofi Burman från Kalix anställdes och blev till stor belåtenhet Tycke hade uppstått mellan henne och sonen Albert och de trolovade sig innan han avreste till Stockholm för att avlägga lantmätarauscultantexamen. Albert utbildade sig dessutom till officer och utnämndes till löjtnant vid jultid 1841. Fadern hyste dock stor oro över det sätt på vilket han skötte sina penningaffärer.Vid denna tid lämnade också dottern Fredrica hemmet och fick pension hos friherrinnan Rudbeck i Sala.

Den 5 juli 1842 gifte sig Linder på nytt, denna gång med Carolina Ulrika Bexelius, född Dyhr. Hon var änka efter Linders studiekamrat från Uppsala komminister Johan Bexelius från Lövånger och hade med sig fyra söner från det äktenskapet.

Theodor Linder bedrev studier i grekiska och hebreiska i Uppsala medan Albert arbetade i Skellefteå under kommissionslantmätare Viderstedt och Sophia fick pension i Uppsala.

Linder själv företog under denna tid en omfattande ombyggnad av sin mangårdsbyggnad, där han byggde på en övervåning "Det af andra för en omöjlighet ansedda förslaget, att verkställa påbyggnaden, utan att rifva taket förut, lyckades till alla delar fullkomligt".

Familjen utökades med dottern Lydia Carolina, född den 8 juli 1845.

Året därpå gifte sig Albert med Sofi Burman. De nygifta bosatte sig på Linders gård i Baggböle där så småningom fem barn föddes, sönerna Johan Eric, Albert, Nils Hadar Ossian och Theodor samt dottern Alma Sofia. Albert blev avvittringslantmätare och senare kapten och kompanichef vid Livkompaniet. Han avled i Baggböle vid 61 års ålder den 1 januari 1878.

Dottern Fredrica trolovade sig med pastorsadjunkten Georg Palmquist, som blev utnämnd till stadspredikant i Östersund. De vigdes av Linder i augusti 1847 och fick sin första dotter året därpå. Ytterligare två barn föddes i familjen innan Georg Palmqvist avled hösten 1852 efter en gångbar smittosam sjukdom. Fredrica flyttade då med sina barn till faderns gård i Baggböle där hon öppnade en skola för sågverkets barn. Gården i Baggböle brann ned i april 1858 och gjorde Fredrica och hennes familj hemlös. Strapatserna i samband med branden och en provisorisk bostad därefter gjorde att hon insjuknade i lungsot och avled den 6 maj 1859.

Systern Sophia tog då hand om Fredricas barn och efterträdde henne som lärare i skolan, en befattning som hon hade under ett par års tid innan hon åkte till Stockholm där hon köpte en symaskin och lärde sig sy så att hon sedan försörjde sig med sömnad åt privata hus och livkompaniet.Sophia avled ogift i Stockholm år 1871.

Theodor var flitigt engagerad i nationslivet i Uppsala och disputerade där 1850 i närvaro av bl a prins Gustaf, vilket avlöpte lyckligt.Han utnämndes till docent i grekiska och blev examinator i studentexamen. Dessutom var han nationens bibliotekarie och fick i uppdrag att ordna domkapitlets arkiv. Tyvärr råkade han ut för en olyckshändelse ; överansträngd av studier fick han ett svindelanfall när han passerade över en stenlagd gård och slog i bakhuvudet så svårt att han senare avled, den 20 maj 1854 " Den sonen som bar namnet af att vara en skänk af Gud var nu af honom återtagen".

Linder ägnade på äldre dagar mycken tid åt att utföra ritningar till ett flertal privata och officiella byggnader, bl a brukspatron Häggströms i Dalkarlså och Umeå stads kyrkas tillbyggnad, ombyggnad av huvudtrappan i landshövdingeresidenset och tillbyggnad av telegrafbyrån samt Umeå sockens skolhus. Han ombesörjde även orneringen av Corps de Logi vid Baggböle sågverk efter den ritning han själv gjort, något som commerserrådet Dicksson uttryckte sin synnerliga belåtenhet med. Holmsunds kyrka med inredning ritades av honom förutom att han också stod för bildhuggeriet och emblemen. Vid invigningen 1863 fick han många bevis på hur uppskattat hans arbete var. Styvsonen Isak var kapellpredikant i församlingen. Inkomsterna från arkitekturarbetena gav Linder medel att bekosta egna byggnader och möblemang.

Linder följde noga den politiska utvecklingen i Europa och kommenterade olika storpolitiska händelser i sina minnesanteckningar. Bl a upprördes han av händelserna under revolutionsåret 1848. " Med politik har jag aldrig laggt mitt hufvud i blöt, men har dock ej kunnat aldeles med tystnad förbigå alla detta årets tilldragelser. Reform var derunder, äfven här dagens lösen. Reformer kunna ock vara i flera afseenden både nödvändiga och nyttiga,när de kunna tillvägabringas utan omstörtning af allt förut bestämde. Mindst är detta af nöden i Sverige, der man förut eger lagbunden frihet. Jag hörer ej till dem som tro att Sverige skulle blifva lyckligare.gm Reformsällskapernas republikanska Styrelseformer, och hoppas att ej upplefva den tid då den råa massan skall inträda i lagstiftningen".

1850 hade Linder låtit övertala sig att bli ordförande i fattigvårdsstyrelsen vilket kom att bli en mycket betungande syssla särskilt under nödåren på 60-talet. Han säger i sina minnen från år 1867 "Att beskrifva allt det elände som under loppet af detta olycksår rådde i landet skulle fylla en hel volym och ändå inte blifva fullständigt. En ej ringa del af befolkningen var hardt när att svälta ihjel innan öppet vatten gjorde tillförsel af lifsmedel möjlig".

Förutom det direkta ansvaret för fattigvården i socknen var han under de perioder då kyrkoherde Grafström vistades vid riksdagarna i Stockholm förordnad att handha pastoralvården och kontraktsprostgöromålen. Trots att både syn och hörsel var försvagade såg han ändå optimistikt på sin situation "jag saknade gudskelof ej helsa och arbetsförmåga". Vid en festlighet då han firade sin 50-årsdag som präst fick han också mottaga många gåvor som bevis på uppskattning för sina insatser från församlingsborna.

Tiden räckte även till för litterär verksamhet. Han hade åtagit sig att författa en beskrivninig över Ume socken och stad samt Degerfors.En av honom författad lappmarksbeskrivning "Om swenska Lappmarken och dess Inwånare publicerades i Läsning för Folket 1849-1854. Stor uppskattning väckte också hans ordrika uppteckningar av allmogespråket i Västerbotten som tillsändes prosten Rietz i Tygelsjö för att ingå i dennes verk över svenska allmogens olika munarter. Han lät också år 1869 trycka sin andra hustrus Fredrica Fants poemer under rubriken Känslans stunder.

Sonen i det tredje äktenskapet, Herlog Robert blev lantmätare och dottern Lydia Carolina gifte sig med handlanden August Holmgren i Holmvik.

Johan Anders Linder avled den 1 januari 1877, 93 år gammal och jordfästes tillsammans med hustrun Carolina Ulrika som hade avlidit nio dagar tidigare.

Hans liv sammanfattas på följande sätt i Norrlandspostens runa "Det var en serie av förluster och ersättning, skuggor och dagrar, något ovanligare än dem, som falla inom ramen av de flesta människors öden. Men de lämnade rika ämnen till tröst och hugsvalelse, och nog synes man kunna bära en så vacker utskiftning av sitt livs öden, som behagen för ynglingen, snillet för mannen och godheten förenad med husligheten för gubben.

Arkivalierna härrör från olika medlemmar av familjen och har därför ordnats i tolv olika arkiv av varierande omfång. Den största samlingen hänför sig till Johan Anders Linder och hans andra hustru Fredrica. I vissa fall har det varit svårt att bestämma proveniensen, vilket också har angivits i förteckningen. Den totala omfattningen är ca två hyllmeter förutom de i de olika arkiven ingående ritningarna och teckningarna.

Arkivalierna har gått i arv till olika medlemmar i familjen innan de 1956 donerades till Vetenskapliga biblioteket i Umeå av gymnastikdirektör Elisabeth Bäckström (sonsondotter till Johan Anders Linder). Stadsbiblioteket ansvarade för samlingen till 1980 då den överfördes till universitetsbiblioteket för att ingå i dess handskriftssamling, som numera handhas av Forskningsarkivet.

Familjearkivet har under en tid också förvarats i Västerbottens museum, där det varit föremål för en omfattande genomgång som underlag för ett temanummer av Västerbotten (1977:4), betitlat Prästen som var kulturarbetare: om komminister J A Linder (1783-1877) tecknaren, arkitekten, musikern, dialektsamlaren och dagboksförfattaren. Red:Per-Uno Ågren. Handlingarna i de olika arkiven har i mån av förekomst ordnats i följande huvudavdelningar: Personliga handlingar, Manuskript och egna verk, Korrespondens, Handlingar rörande arkivbildarens verksamhet och Övrigt. Stora delar av den omfattande korrespondensen finns även i avskrift utförd av Nordiska museets skrivcentral i Hoting (Linder Avskrifter av korrespondens vol 1-8).

De första tio delarna av Linders levnadsbeskrivning, Minnen finns i en avskrift utförd av Betty Persson, som förvaras i Folkrörelsearkivet. Forskningsarkivet har en kopia av avskriften. Handlingar med proveniens från olika medlemmar av släkten Alenius har ej medtagits bland de Linderska familjearkiven utan bildar egna arkiv. Korrespondensen mellan J A Linder och Johan Ernst Rietz har ej kunnat påträffas vid förteckningsarbetet. Den finns dock i kopieform hos Dialekt- ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå.

Arkivet upprättat av Ingegerd Stenström, 1996-11-11